.

Nu kommer det lite bilder på det senaste träalstret, ett Loco Roco armband. Man oh man vad den var pillrig! Men det är värt det, även om jag ser saker jag kunnat förbättra, men jag ruttnade ihop mot slutet så det fick fasiken vara.

I alla fall, här är resultatet!
Det kommer i flera bilder så att ni får se hela motivet (it goes round n round ya know).


Det här är fan min favoritdel av armbandet, jag gillar verkligen hur levande det blev här. Och såklart ska Mui Mui vara med!



Dom här är också sköna, "lingonen" som Domino tyckte dom såg ut som, och det gör dom ju faktiskt. Väldigt galna lingon.


Bilden till höger här var utgångspunkten, sen fyllde jag bara på med lite smått och gott.


Jag kan ju lika gärna visa det förra armbandet jag målade när jag ändå är igång. Den är i Patapon tema, och jag tyckte den var pillrig när jag gjorde den, "IN YOUR FACE!" känner jag efter Loco Rocon, det här var ingenting!


Jag älskar kocken, eller Rah Gashapon som han heter ^__^


Det var allt för nu, och jag borde egentligen inte skriva blogginlägg när jag är så sliten som jag är nu, för det blir så tråkiga inlägg då, men jag var ju tvungen att flasha mitt senaste!

Undrar vad jag ska göra härnäst, hmmm...


Until then
Fred, kärlek och förståelse.

Inte bara för att hon är en underbar vän så tipsar jag om hennes blogg, utan jag gör det för att hon ständigt imponerar med alla saker hon gör. Jag älskar när jag ser ett nytt inlägg fyllt med bilder, för det är alltid extremt söta och snygga grejer hon gör.

Att måla med nål (www.okashii.blogg.se) är en blogg som handlar om textilkonst, och allt därtill.
Jag är övertygad om att det bara kommer att bli bättre och bättre än vad det redan är ^__^

Det var Bloggtips nummer ett.

Här är en rolig bild på min absolut första skiss över hur Bubble Bobble tatueringen skulle se ut (till vänster), jämfört med själva resultatet (till höger).

Som ni ser så har tatueringen äntligen läkt, och det gick skitbra den här gången! Inga knasiga skorpor överhuvudtaget, helt okomplicerat, underbart med andra ord. Fast det lär bli en liten touch up, för det finns områden som inte är så gröna som dom ska vara, så jag får nog pinas lite mer.

För övrigt så lär det dyka upp ett inlägg dedikerat mitt nya Loco Roco armband som alldeles strax är klart. Är bara lite detaljer och sedan lackning innan jag kan säga att det är 100% klart. Men då kommer det bilder på skönheten, den o så pillrigt gjorda skönheten ^__^
Den är fan som att ha en saga på armen :)


Until then.

Om det är nåt jag lider av så är det att ha en för påhittig hjärna, och för lite ork. Jag får nog idéer varje dag om saker jag vill göra, däribland dom väldigt grandiosa grejer. Jag har en benägenhet att vilja göra allting stort, större, störst, vackrast och bäst; vilket absolut inte är nåt dåligt, det vet jag. Problemet är bara att jag inte har ork till alla idéer, och jag känner hur dom bara staplas på varandra, men jag får inget gjort. Det är som när den där hemska "Att göra"-listan bara blir längre och längre, men du kan inte stryka nåt från listan; dock är min lista bara fylld med roliga saker, men det smärtar mig att aldrig orka/hinna göra dom.

Mycket handlar nog om den internetstress-sjukdomen som har drabbat mig. Allting ska gå så snabbt idag, och man ska alltid vara så tillgänglig, för man kan ju ha internet på varenda liten pryl man kan ha i fickan nuförtiden. Msn plingar på var och varannan unges mobil nuförtiden och jag känner hur håret bara ramlar av från huvudet på mig. Ändå är jag en total slav under internet, det har mig lindat kring sitt finger. Folk förväntar sig att man ska häcka på msn hela kvällen, vilket jag då gör. Jag märker själv hur jag kan vara på folk om hur de aldrig är inne på msn så man aldrig får tag på dom, men så kommer jag på mig själv med att tänka:
"men kom igen, vad hände med telefonen egentligen?"

Internet är underbart och har gjort så mycket gott, men den här konstanta tillgängligheten, eller i alla fall det konstanta kravet på tillgänglighet stressar upp mig, och poängen är att det både drabbar och tillför mitt kreativa plan. Jag får mer idéer än förr, men jag har mindre tid än nånsin att faktiskt utföra dom. Det är så irriterande så det finns inte.

Det här gör att jag får knasiga idéer om att isolera mig på nåt knasigt vis, jag får suktande visioner där jag ser mig själv i en stor stuga ute på landet, där jag kan göra hela vardagsrummet till min ateljé och bara lalla runt och göra allt jag vill. Bort från stressen, ta en time-out. Jag vet att det skulle vara omöjligt, i alla fall om jag skulle vara ensam. Men ett konstnärskollektiv skulle jag fan inte banga på.

Men det blir nog till att göra en kompromiss av nåt slag. Jag får väl helt enkelt skriva upp allt jag vill göra, och beta av allt i en bra ordning. Det är bäst att passa på nu innan skolan börjar i höst igen, fy fan.


Jag tror jag börjar med att säga upp mitt Facebook-konto, det gör jag.

Alla hufvudstadare och söderkisar, ni kan få glo på den här när ni tar en bärs och chillar på Debaser tycker jag, den är så snygg! =)

Visst ser brudarna sådär härligt tuffa ut? Men ni ska inte titta på dom, förflytta ögonen till en lite högre höjd så ser ni det vackra. Mitt emot ligger just Debaser, så den har ju publik.

Jag tycker alla ska dricka en färgglad drink och beakta den skönheten.
Do it now!

Idag var jag och tatuerade mig hos Karin på Flash Fighters i Aspudden, det var Bub som äntligen fick sätta sig ned på min högra handled. Nu är det äntligen symmetri! Så himla skönt. Och Karin var jättetrevlig och gjorde ett jättefint jobb ^__^

Här är en liten bild på spektaklet:

Som ni ser så är han ju fortfarande invirad i plast, men en bättre bild kommer imorgon, när plasten är borttagen.
Jag älskar verkligen den gröna färgen, men den orangea känns lite för svag ändå. Men jag får se hur det ser ut när det har läkt färdigt, det lär behövas lite touch ups.

Det gjorde ont som satan den här gången, men man måste ju faktiskt lida för konsten! (Ja mörda mig, jag låter pretentiös.)


Jusste, en grej till. Om ni har vägarna förbi Slussen så får ni gärna gå förbi Debaser, för där i området kommer ni hitta något roligt, om det tillåts sitta kvar så länge det vill säga. Det kommer snart bilder på alla roliga grejer ute på stan jag har hittat. Hav tålamod!

Godnatt gott folk.

Som sagt så är det ju olika sorters grejer jag sysslar med, jag är så pass spretig så jag bli otålig om jag håller mig till ett sätt att skapa; som att bara måla olja, bara hålla på med textil, fota, och så vidare. Ni förstår. Jag prövar gärna på något, blir otålig, och prövar nåt nytt och kanske återvänder till nåt jag sysslade med förut.

I del 1 så hittar vi det jag håller varmt om hjärtat (såsom mycket annat iofs), och det är min kära älskling Pointillismen. Det finns ingenting som är så rogivande som att sitta, alldeles autistisk, och bara fylla ett helt papper med prickar och att få se dom skapa en bild. Jag har alltid haft en fascination för det där med att göra kvantitet av något litet för att skapa något stort, det är grandiost. Lite socialistiskt (kanske till och med kommunistiskt?), "Tillsammans är vi starka", myrstack.

Här är ett par mindre tavlor (dock inte inramade eller nåt för tillfället) jag har gjort. Som ni kommer märka så har jag en fascination för musikbanden Siouxsie and the Banshees och The Cure, speciellt när dom här gjordes (vilket var runt en tre år sen).

Robert Smith och Siouxsie Sioux:

Den här var den första större grejen jag gjorde efter att jag upptäckte det här med prickar, är gjord på ett A3 papper med spartanska medel. Bara papper och svart penna, och tålamod. Är gjord 2005.


Ännu en tavla på Siouxsie Sioux.

Samma sak, papper och svart penna. Väldigt mycket mer prickar bara, så den tog längre tid.

Här är en liten närbild för att visa vad den består av om man tittar lite närmre:

Prickar prickar prickar.


Här är en tavla med mindre prickar, för jag bestämde mig för att pröva på en penna med mindre diameter. Den hyllar en väldigt fin handkontroll till en väldigt fin spelkonsol.

Yes det är det fina Super Nintendot, oh du vackra! Men nu ska jag inte flyga iväg på mina rosa moln. Som sagt är det en hel del mindre prickar, det tar såklart längre tid, men det blir ack så snyggare gott folk! Man måste lida för konsten, så är det.

Här kommer en till liten närbild för att visa skillnaden mot de tidigare teckningarna:



Här är även en till liten tavla som faktiskt hänger på min vägg, inramad och allt.

Siouxsie och Budgie, sångerskan och trummisen gick och gifte sig, det tycker jag om :)


Nu har ni fått se lite aptitretare på en kategori jag håller på med. Jag tycker defenitivt att alla borde pröva på det här, det är tålamodsprövande, men det blir så jävla snyggt när det väl är klart.


Nu är det dock dags att sova.
Ha det gött så länge!

På allmän begäran (läs: Amanda) så har jag öppnat upp en blogg.
Här ska jag visa vad jag och min förvirrade hjärna skapar för något; det är alltså en kreativitetsblogg där det dyker upp lite idéer jag har, kreationer under skalpellen samt saker jag faktiskt blivit klar med.

Det kommer även dyka upp en hel del streetart som jag tycker är snygg, mest inriktad är jag på spelrelaterad streetart eftersom det ligger mig varmt om hjärtat. Om jag ska vara ärlig så kommer det mesta här att vara spelrelaterat, som den nörd jag är.

Jag hoppas att ni kommer tycka den här bloggen är mysig att hänga i, jag kommer uppdatera så ofta jag orkar.


See you in another dimension.