.

Nu är plasten av, och såhär ser dom ut just nu:


Ser lite fräschare ut än förra gången eller hur? Dom läker fint i alla fall, och det är skönt. Vill bara att dom ska läka klart helt och hållet så att jag kan sova ordentligt, och så jag kan skrubba bort dom där irriterande tejpresterna från ryggen.

Om 7 minuter så stänger jag av elen här i hemmet (det är ju den där stänga av elen i en timme dagen idag, och jag tänkte att det kan jag ju leva utan, fram med DS:et!), så jag får fatta mig kort den här gången.

Ha de gött och stäng av elen nu! Det kan ni ju fan avvara tycker jag ^^

Ja då har jag äntligen varit iväg och tatuerat mig igen, körde hos Karin på Flashfighters som förra gången, hon är alltid lika trevlig ^__^. I alla fall så satt jag och finlirade på skissen imorse, samtidigt som jag pärlade en Kirbytavla (nu jävlar har det kickat igång!), och det gick bra. Sen vid ett-tiden så blev jag så jävla trött så jag var tvungen att vila i typ en timme, det låter ju som att jag var jävligt peppad, eller? Vaknar vid två, drar på mig acceptabla kläder, nåväl.. näst intill, och drar iväg till tuben.

När jag sitter på tuben in mot Centralen så sätter det sig två otroligt stenade grabbar i sina late twenties i min fyr-ruta, den ena är helt vit i ansiktet och ser ut att ha Zombie-ögon, det vill säga helt urvattnade bleka ögon som är näst intill vita. Han sitter och somnar hela tiden så att han tappar sin mobil ur sin hand, och vaknar sen till igen och är helt out of it. Hans polare säger hela tiden att hans ka skärpa sig, han börjar ju dra till sig folks uppmärksamhet. Av det jag har sett från hur crackmissbrukare så såg han ut som en sån, för han satt och kliade sig överallt hela tiden (kunde inte låta bli att tänka på Dave Chappelle när han är han crack-killen haha). Det som jag tycker är jobbigt med såna här situationer är att jag inte riktigt vet vad jag ska göra, ska man fråga hur det är med han som håller på att fucking klocka av? Finns det nåt vettigt man kan göra eller säga? Jag satt ju såklart bara där och kände mig sjukt obekväm, som typ resten av folket som satt där.

Anyways.

Kommer fram till Aspudden och köper en GB Sandwich för att bli av med hungern, dom där små satarna mättar en hel del och är jävligt goda. Kliver in i tatueringsstudion och så börjar vi att fixa och trixa med det hela då, fan vilken tid det tog att sätta allt på plats, men det är ju jätteviktigt att det blir rätt i alla fall. Det hjälper ju inte att min rygg och mina axlar är sneda och vinda heller, slår vad om att tatueringen kommer se skitsne ut sen om jag går till en Naprapat bara för att axlarna fixas till då. Till slut sitter allt på plats, och då är det ju bara den där smärtsamma delen kvar då. Den där lilla detaljen liksom. Var dock mer peppad än förra gången då jag hade varit uppe sen fyra på morgonen och blivit misshandlad av longboarden innan jag tatuerade mig, så jag var beredd på smärta. Först var det inte så farligt, men sen jävlar; det var inte kul när hon vandrade över mina beniga partier i nacken med sin misshandlarmaskin (oh du fina fina misshandlamaskin). Då kan du ge dig på att jag svor så in i helvete i mitt sinne, vågade inte släppa ut demonerna riktigt så jag såg väl ut som ett plågat psycho istället. Men det tog ju slut så småningom ^__^

Och såhär ser det ut idag, under all plast:


Ska bli jävligt intressant att få tvätta och ha sig med det här, hoppas det inte bli allt för jobbigt eftersom det sitter på ryggen. Det var ju så jävla behändigt att tvätta mina handledstatts eftersom dom sitter just där, vid händerna. Vill bara att det här ska läka ihop ordentligt nu så jag sliper oroa mig om infektioner och saker, är ju då orolig över att sova och allt det där med kläder, vill fan inte fucka upp det här.

Är väldigt nöjd med det hela, först kände jag att stjärnorna satt väldigt långt isär, men så kom jag på att det bara var bra, för då får jag plats med annat emellan om jag vill bygga ut det med till exempel fler små stjärnor eller nåt annat.
Måste boka in tid för nästa tatuering också, ska ju ha två såna här stjärnor under nyckelbenen också. Det kommer bli kjempeflott!


Nu ska jag vältra mig i ryggont och dylikt.
Ha de gött!

Hittade nyss den här länken, det är Ocarina of Time soundtracket som har blivit insamplat i klassiska raplåtar som till exempel "Still D.R.E." med Dr Dre och Snoop Dogg. Jag lyssnar nu och vet inte riktigt vad jag ska säga än haha, det är jävligt intressant i alla fall.

Återkommer med åsikter.

Tänkte summera gårdagens Playkonsert som gick på Annexet igår. För er som inte har någon aning om vad jag snackar om så är det ett turnerande koncept som går ut på att man framför kända tv-spelsmelodier/låtar/mästerverk i orkesterform. Så tänk er att ni sitter i en snofsig lokal och ska lyssna på er dagliga dos J.S. Bach, men så börjar dom spela låtar ur Zelda-serien och en massa andra godbitar istället, så är det. En länk till spektaklet, klicka klicka klicka!

Men till mitt tyckande och tänkande då. Måste börja med att säga att jag är jävligt besviken på konserten, så bered er på en negativ wall of text.

För det första så var konserten förpassad (ja det var den fan) till Annexet vid Globen, och det sög ju massiv hästballe redan på förhand. Kände direkt att konserten skulle vara helt malplacerad i den lokalen, vilket den var. Jag har varit på konsert i Annexet en gång tidigare, och det var Katie Melua år 2006 (tror jag), och då saknade sittplatserna planhöjning. Jag höll på att bli vansinnig, jag såg ju inte ett skit! (OOOH! nu kom Ann in med hembakade hallongrottor och en liten kladdkaka, var bara tvungen att påpeka det, och att jag inte längre kan hålla mitt godisförbud, FUCK IT) Så när jag hörde talas om att Play skulle hållas i Annexet så skrev jag ett oroligt inlägg i deras Facebook-grupp, om det där med planhöjning, och att det skulle suga om det inte fanns. "Nej men fan, såklart det finns det!", sa adminen då, som är arrangör av det hela. "Jamen vafan, skitbra!", tyckte jag då och beställde biljett. Heck no det var planhöjning, jävla ljugare! Det var den första detaljen som bröt förtroendet. Sen så upptäckte man alla plastiga stolar man skulle sitta på, yes yes, exklusivt värre. Allting bara var fel, till och med taket var fel. Fel fel fel.

"Men jaja", tänkte jag, "jag ser ju faktiskt orkestern ganska bra ändå, var inte så negativ nu, var inte så negativ", och satt och peppade mig själv. Sen kommer norrmannen in. SNAP. "Vad i HELVETE!?" Inte nog med att han faktiskt snakker norsk så är han lökigt klädd och har nåt lökigt backstage-pass runt halsen som bara osar lökig projektledare/managementnisse/arrangeringsmongo som är helt malplacerad (och lökig). Med sig har han tre svettiga män/kvinnor utklädda till Spyro, Crash och Mario (i och för sig så har jag en förkärlek för maskotar, så dom var ju gulliga hahaha) och det kändes bara krystat. Norsken gick FETBORT.

"Men jaja" tänkte jag, "det är ju musiken som räknas, snart kommer den, sweet sweet music", och satt och peppade mig själv för Baka-ne's skull, det var ju hans första TV-spelskonsert, så jag kunde ju inte vara negativ. Konserten börjar. Känns najs. Dom drar av introt, so far so good. Sen kommer Super Mario medleyt, den är ju schysst, dock har man hört den förr. Jamen det här är väl schysst. Men det stämmer ändå inte. Ljudet är inte okej, det är för mycket diskant, för skarpt, mina öron tycker inte om det, och det känns som om hela konserten spelas upp i mono.
"Faaaan! Jag hatar när det blir såhär!", tänker jag medan jag försöker njuta av musiken, liksom försöker tvinga mig till känslan, men den finns inte riktigt där. Som en användare sa på Loading:
"Varför greppades jag inte av musiken? Allt spelades svagt, utan styrka. Varför njuter jag mer framför datorn hemma än DÄR?"
Jag kan inte låta bli att undra detsamma. VARFÖR greppas jag inte starkare av musiken framför en liveorkester än hemma framför datorn/stereon? Är det inte meningen att man ska bli alldeles salig av liveframföranden? Det kändes inte okej. Om det är något jag blir förbannad på så är det dåligt ljud, och ljudtekniker som inte kan sin skit.

"Men jaja" tänkte jag, "det är ju jävla schyssta låtar ändå, Zelda är ju liksom aldrig fel", och kom ihåg hur en tår fälldes på Play 2007 när Zelda medleyt kom igång och monitorn visade sekvenser från världens bästa Ocarina of Time. Så kommer Zelda-medleyt. Mmmm, musiken, den fina musiken. Det låter jävligt bra faktiskt, pianisten var grym måste jag säga, kudos till honom. Men så tittar man på monitorerna.

"Men vad i helvete? Sluta visa bilder från Twilight Princess när ni kör låtar från OoT! IRRITERANDE!! Oooh hihihi, första Zelda på NES, jävla skitspel egentligen. 'I am Error', klassiker! Men NEJ, SLUTA VISA BILDER PÅ TJEJEN PÅ TVÄRFLÖJTEN I ORKESTERN, ARGH!! Ah skönt, nu tog dom bort henne, MEN NEJ, SLUTA KÖR ZELDAFILMSEKVENSER MED EN 50% ÖVERLÄGGNING AV ORKESTERFOLK DET ÄR SÅ JÄVLA FUUULT!! Ah phew, borta. Åååh, Zelda och Link i OoT när man klarat det, åh vad fint! Minnen! Oj, där var det slut. Shit, musiken, den glömde jag bort! FAAN är det slut redan!?"

Och så hade man i princip glömt bort att lyssna på musiken bara för att man störde sig så ofantligt mycket på filmsekvenserna på monitorn. Jag har inga problem med en monitor med godbitar ur spelen som det spelas musik ifrån, men då ska man fan göra det ordentligt. Man ska inte klippa ihop filmsekvenser där det är helt fel spel gentemot den låten som spelas, och man ska INTE köra fula ihopläggningar av två helt osammanhängande filmklipp. Ibland ville jag peta ut ögonen på mig själv. Nej, visualist är vad jag är, men en kräsen sådan.

Sen kommer räddningen. Castlevaniamedleyt. Det är och förblir det bästa inslaget i Play-konsertens repertoar. Det som sög var ju såklart ljudet, och att den massiva piporgeln från Konserthuset lyste med sin frånvaro. Fattar ni hur fet den är eller? Men castlevaniamedleyt är så svängigt så den gjorde sig helt okej i Annexet, och Wicked Child kan man ju inte låta bli att bli alldeles varm i kroppen av :)

Sen så kommer den sista låten.
"VAFAN? ÄR DET DEN SISTA LÅTEN REDAN!?"
Då är det musik från Guild Wars som ska spelas. Den entusiastiske norska presentatören presenterar det ivrigt, men möts minst sagt av en förvirrad publik med likaså förvirrade applåder. Jag är nog en av dom.
Musiken spelas, och tja, den var ju rätt trevlig ^__^ Men inget jag känner igen speciellt, eftersom jag tillhör WoW-grenen av MMORPG-familjen (är dock en avdankad WoW-spelare, lvl 70 blev lite väl köttigt för lilla mig haha). Och efter Guild Wars myset så kliver Eric Roth (dirigenten, och Arnie Roths son (dirigent på dom tidigare Play-konserterna i Sverige)) av scen, medan orkestern sitter kvar.
"uNdrRar oM deT KomMEr BLi En eNcORe LååT???? NäääÄääMEeENnn, ErIC RotH kLivEr uT IGEn OmGGg YESssS WoWW!!!!1111"
Nej vi är inte retards. Ni kan ju FÖRSÖKA se ut som om ni ändrade er i sista sekund och faktiskt beslutar er för att köra en encore.

I alla fall.

Efter den "sista" låten har spelats så har det hittills inte spelats en enda låt från Final Fantasy, vilket är obligatoriskt i såna här sammanhang, så hmmmmmm, undrar vilken encore-låten blir, HMMMMMM..

*DOM DOM DOM DOM DOM DOM DOM DOM*
"SEPHIROOOTH"

Nämen jahaaa, där ser man, big surprise! Såklart applåderar hela salen frenetiskt, det är ju One Winged Angel vi snackar om här va. Nu ska jag inte hatea helt ur proportion här, One Winged Angel är en förjävla grym låt, men med tanke på akustisken så gjorde den sig inte riktigt så bra som den ska, och för det andra så blev jag så trött på fantasilösheten i låtvalen. One Winged Angel är ett sånt jävla publikfrieri, som om det är esset i ärmen, som att om dom enbart hade spelat skitlåtar så skulle det hela ändå ursäktas med att dom spelade LÅTEN. The motherfucking LÅTEN med stort L.
"Men håll käften, vi spelar ju i alla fall ONE WINGED ANGEL. Sluta gnäll, otacksamma as."

One Winged Angel var ju ändå rätt snajsig (men som sagt inte så bra som den kunde ha blivit), men jag hade redan hunnit bli irriterad så det hjälpte inte.
Sen var det dags att klappa och hylla dom. Men inte fan stod jag upp. Surt satt jag ner, visade min ståndpunkt - det hade blivit en principsak. När konserten tog slut så insåg jag att det inte var med ett endaste gästspel den här gången, och det sög ju. Sen kom jag också ihåg att jag inte sett röken av Monkey Kong som skulle vara förband. Det sög ju också. Sen när jag såg reklam för Play 2009 i min gratis PC för Alla jag fick efter konserten så står det där:
"Songs from Super Mario Bros, Sonic the Hedgehog, The Legend of Zelda, WoW, Metal Gear Solid, and many many more". Jag minns mig inte vara döv (endast näst intill) men jag hörde inte en endaste låt från MGS ELLER WoW. Falsk marknadsföring någon?


Nej, som ni kanske märker så är jag redigt sur, ledsen och arg över att dom inte kunde åstadkomma mer från min, och hur många andra som helsts, femhundring. Jävligt synd, och jävligt tråkigt. Tacka vet jag Orvar Säfström, han vet hur man väljer ut låtar till en konsert med TV-spelstema, Joystick 2.0 i Malmö 2007 var jävligt schysst. Att ta med Shadow of the Colossus och Secret of Mana i repertoaren är bra skit, och att biljetterna endast kostade 100 pixx är riktigt bra det med (att tågresan dock kostade 1000 spänn tur och retur för mig var dock jävligt sämst, men vad gör man inte om man vinner biljetterna?).

Så jag säger "Heja Orvar!" och hoppas på att det kommer mer nytt blod till orkesterscenen inom tv-spelsmusik som utmanar Play om tronen, för just nu så sitter Play där som den tjocka kungen som enbart är störst för att han var först, inte för att han är bäst.

REVOLUTION!

Om ni nånsin har tråkigt och vill ha lite lulz så är det bara att läsa The Saga of Bloodninja. Det är en snubbe/tjej (antar att det är en snubbe dock) som jävlas med folk som vill cybersexa på jätteroliga sätt. Där finns ju klassikern "I put on my robe and wizard hat.." konversationen som är så jävla rolig, men också andra konversationer jag inte läst förr som är skitroliga.

Have fun!

Edit:
MÅSTE bara be er att Youtuba på "Sten Ljunggren läser Nikanor Teratologen". Det var det sjukaste på länge!
Eftersom det är den gamla TV2 loggan uppe i hörnet så var det ju en hel del år sen det här sändes, men jag undrar på vilken sändningstid dom sände det här. Kan ju knappast ha varit 19.00 underhållning så dom små knyttena skulle kunna lyssna på det här O_o

Nu sitter jag här och är otroligt seg i kroppen och har en hals som jag känner att den håller på att tjockna till. Varför!? Varför nu!? Jag avskyr verkligen att vara sjuk, på ett sätt är det ju i och för sig skönt, för då kan man ursäkta alla dom där lata grejerna man gör;
"jamen jag får faktiskt sova mitt på dagen och bara titta på Arkiv X, jag är ju sjuk!",
men jag hatar att vara seg och att inte orka göra någonting, jag blir så fruktansvärt rastlös. Sen kunde inte det här komma vid ett sämre tillfälle. Imorgon är det ju "Play! A videogame concert" i Annexet, och jag har ingen lust att sitta där och antagligen ha kallfrossa, öm hals eller nåt annat sattyg. Och på fredag så kommer det vara en massa roligt folk i stan som jag vill hänga med, men näää, jag kommer antagligen vilja ligga hemma under en filt och frossa till nåt lökigt tv-program.

FAAN FAAN FAAAN.

Jag önskar att min kropp hade ett antivirussystem likt datorn, liksom att det ploppar upp som en ruta framför ögonen på mig där det står:
"ALERT! Malevolent virus found in your system! This virus can though easily be deleted. Delete virus?"
"Yes/No"
JAAAA FÖR HELVETE.
"Virus deleted. Have a good day!"

Fucking great.

För övrigt är jag fortfarande arg på att jag aldrig kan stoppa in Youtubelänkar i den här bloggen, varje gång jag klickar på Ctrl-V så ploppar den där gudsförgätna rutan upp där man först ska kopiera in sin text, för att sedan få in det i bloggen, men den rutan fungerar aldrig som den ska när jag försöker. Whai? Så jävla trist.

Jag hade tänkt smälla in en Nina Hagen video, men ni får helt enkelt youtuba det själv, för hon är awesome.

Det blev en väldigt krånglig benämning på min tårta, men det är ju faktiskt en tårta i förskott för min födelsedag (jag fyller ju då inte år förrns den 3 mars, vilket är på tisdag). Men jag kanske ska börja med att berätta historian bakom hela tårtkalaset egentligen.

Idag så jobbade jag på jobbet som vanligt på söndagar (kan ju nämna att jag jobbar på Game som butiksbiträde så ni får ett hum om vad jag håller på med på mina jobbdagar egentligen (oj jag har så många roliga historier från det jobbet så det rinner över)), och det är sista dagen på sportlovet här uppe i Stockholm, så det är väl alla kidz sista chans till att haffa nåt schysst lir innan man fängslas bakom lärdomens galler igen. Däribland alla gallerians kidz finns det en massa favoriter (läs: ironi) som jämt kommer in och är störiga, DÄRIBLAND dom ett mongo på typ 14 bast som pratar alldeles för snabbt, aldrig kan kolla en i ögonen, och som försöker byta in stöldgods. Han är alltid kul att neka inbyten, hehe. MEN, han var inte dagens huvudobjekt. Sent på kvällen, strax innan stängning, så kommer det in YTTERLIGARE ett mongogäng med kidz i 14-årsåldern som är alldeles socker/amfetaminstinna (jag vet inte vad ungdomar går på nuförtiden fan), men som jag aldrig sett förut. Rödtottar hela bunten. Jag står och pratar i telefon med en kund om en massa saker, och så står det här mongokidzgänget framför mig då, otåliga som bara socker/amfetaminstinna ungdomar kan vara. Helt plötsligt så ser jag att en av dom spottar på golvet, bara sådär.

På golvet inne i en butik, där spottar han. Hela min värld stannar upp. Jag sänker telefonen.
"Ursäkta mig men vad fan gjorde du nyss?"
"Vaddå?"
"Spottade du nyss på golvet?"
"Ja?"
"Varför i helvete gjorde du det?"
"Det fanns ju ingen annanstans att spotta."
"... varför spottar du på golvet. I. En. Butik?
"Ja men ge mig nåt jävla papper så jag kan torka upp det då!?"
"Nej jag har inget jävla papper (för folk spottar NORMALT sett INTE i en butik, fittunge)"

Jag höjer telefonen till mitt öra igen. Jag ursäktar mig för det abrupta avbrottet i telefonsamtalet.
"Nej då det är lugnt, jag hörde vad du sa till dom där grabbarna, och det där lät ju inte normalt."

Nej det kan du ge dig fan på att det inte är, jävla ungjävlar. Jag skulle ha kastat ut hela bunten om det inte var för att jag pratade i telefon.  Det var dock jävligt skönt att gnälla av sig till en arbetskamrat som svöngde förbi från en annan Game, samt en gammal Kjell och Company anställd från samma centrum, då kände man att det finns solidaritet bland serviceyrkeanställda. En hjärtefana åt er.

Så när jag kommer hem så möts jag av Ann, Evelina och Gunnel i soffan, tittandes på Beck - Shungamålningarna på teven, så jag börjar ju gnälla av mig om dom där jävla Gingerkidsen (hail Cartman, "Gingerkids are creepy!!") när jag hängt av mig ytterkläderna. Sen går jag väl omkring en liten stund och petar på saker hit och dit.

Mot köket! Jag är alltid hungrig när jag komme rhem från jobbet, så jag öppnar kylskåpet med målet att klämma i mig en morot eller två, men möts istället av detta kärleksalster:



Är den inte underbar? :D
Det här gjorde genast min dag mycket bättre. Jag minns att jag fick ett skumt sms av Ann på min lunch när jag låg och slumrade uppe på lagret.

"Kommer du hem ikväll?"
"Ja, jag kommer hem vid tio"
"Perfekt"

Tänkte väl inte så mycket på det i min dimmiga tillvaro, men nu fattar jag ^__^

Ja i alla fall, nu har jag fått skriva av mig om både dittan och dattan, och nu har jag varit uppe alldeles för länge. Jag känner hur nattmänniskan i mig hoppar av glädje av att jag är uppe såhär sent, det är ju skitkul egentligen, men jag pallar fan inte sova till tolv varje dag som följd av det. Nej, sängdags!

Ha de gött!

Nu har jag äntligen fått arslet ur vagnen och budat hem ett objektiv till min systemkamera (Konica Minolta Dynax 7D). Mitt val föll på denna:
Minolta AF 28 mm f/2.8

Jag satt en stund på Fotosidan.se och kollade in objektiv till min kamera som vore bra att ha, och kom ihåg min gamla Minolta AF 50mm f/1.7 (den här då) som jag lyckades paja. Har tänkt på att köpa en ny sån ganska länge nu, men så såg jag att den här 28mm var billigare, och eftersom min 7D gör alla brännvidder 1.5 mer än vad det är från början så blir det här ju en 42mm egentligen, och alla vet ju att 42 är meningen med livet. Så det är ENBART på det faktumet som jag bestämde mig för att köpa den. Och för att den är biligare.

Skämt åsido.

Det blir som ett lätt vidvinklat normalobjektiv, och det är ju jävligt sköj att leka med. Äntligen kan jag ta motivbilder till tavlor jag vill pricka upp, och äntligen kan jag ta bilder på folk ordentligt igen. Det kommer bli guld i sommar tack vare det här! Nu ska jag bara använda kameran också, och inte lata till mig som jag vanligtvis gör när jag först peppar inför en grej jag köper, och sen hittar jag nåt annat jag vill ha och skiter i det jag redan har. Nej! Pepp! Ska ta coola parkour bilder på Baka-ne (en polare som inte vill att jag säger hans namn högt offentligt, och jag anser att Internet är högst offentligt) när det blir varmare sen.

Pepp!

För övrigt vill jag åter igen konstatera att Arkiv X är en för jävla bra serie! Så ikväll det blir en tribute-bild åt Mulder och Scully, ett av tv-serievärldens bästa radarpar.



Nu ska jag nog ta och titta på ett avsnitt. Scully har nyss blivit bortförd av aliens och Mulder har kommit på att Krajicek är ett as. Det är nu som det börjar dra igång på riktigt!

Extas extas extas! Jag haffade nyss den här underbara träningsväskan på Tradera:


Den är så jävla snygg! Så jävla snygg! Jag tröstade mig med att köpa den här eftersom jag inte kunde köpa den här - en Terranigma auktion. Först låg den runt 400 spänn, och det tyckte jag var skäligt, sen drog den upp till 700. Då sprack smärtgränsen. Men som sagt, är jätteglad över den här :D
Har redan tusen spel att spela igenom nu ändå, plus att Terranigma kommer jag att haffa sooner or later ändå.

Maaah! Kommer att vara alldeles jättenyfiken på posten hela den här veckan :D


Nej nu ska jag ta och betala den där så jag får den så fort som möjligt.

Tjingeling!

Idag kände jag för att äntligen måla klart den tredje och sista ramen av mina tre träramar som såg så tråkiga ut. Satt och klurade på nåt motiv först, tyckte väl att en enkel grön ram vore trevligt, men eftersom jag inte ofta vill göra saker enkelt för mig så fick det bli en pac-man ram istället  ^__^ Hade ju redan latat mig och bara målat en ram rosa.

Så här har ni dom tre små rackarna.


Pac-man ramen blev inte sådär perfektonist-bra som jag alltid vill att det ska bli, men nu så tänkte jag  "för i helvete, gör det bara!" Annars hade jag suttit med linjal och passare för att göra allt perfekt, och det orkade jag helt enkelt inte.

Nu ska jag bara redigera lite bilder och skicka på kopiering hos Crimson. Ska välja ut några godbitar, eller kanske fota nya =) Det jag kom på idag var också att jag borde fixa mina hundra miljoner negativ från förra sommarens tågluff och diverse andra träffar and stuff. Så jag surfar lite på Crimson och kollar upp hur mycket det skulle kosta, det är ju fasen 10 kr för varje negativ, och då är det på den minsta storleken man kan få >_<
Det kommer ju bli en skitdyr historia eftersom jag har en sisådär 9-10 rullar negativ, och vissa är nog 36-bilders tror jag, inte alla dock. Så om man kör lite matte så kommer det ju bli minst:
24 x 10 = 240 (priset för scanning av en rulle)
240 x 10 = 2400 (priset för scanning av ALLA bilder på ALLA rullar)

Som ni ser så landar priset inte så trevligt, och då är det vad det kommer kosta minst, eftersom jag som sagt antagligen har en del 36-bilders rullar. Fuck. Det känns ju bara så onödigt att investera i en negativ-scanner när jag faktiskt inte fotar så mycket analogt. Och jag blir så ledsen av att se min fina (och asdyra argh) systemdigitalkamera bara användas till dokumentationsfotografi av mina alster, det är så sorgligt. Den borde få fotografera världens alla sidor och kanter. Men det jobbiga är att jag "bara" har ett makro, vilket inte är så jävla bara egentligen, men jag vill ha ett objektiv med "normal" brännvidd så jag faktiskt kan få med flera människor på en bild. Dessutom så vill jag ha det så jag kan fota alla möjliga motiv till mitt prickmåleri. Men jag känner att jag egentligen skulle kunna utnyttja det jag har till otroliga vidder, men jag är bara för inställd på att gnälla just över det jag inte har just nu.

Annars så är det gött, ska tävla med pållarna på Solvalla imorgon och förnedras lite, har så dåliga lopp så det finns inte
(yes, jag tävlar i en liten sport som heter Ponnytrav, där man kör såna där små ponnier med vagn och grejer, jajjemen). Och jag är ledig väldigt mycket nu igen, och får ganska fet lön nu på måndag, NÄSTAN 10 lax efter skatt :D
Oh I have ten-thousand things to do with that money, give me moar!

Måste bara avsluta med en youtube video.


Det här skulle vara världens bästa comeback om hon väl återvände. Kan ni se det framför er?
"Leila K gör Comeback!"

Until then,
Au Revoir.

Jag känner mig så jävla dålig som startar en sån här blogg med värsta ambitionen, men så kommer det inget. Just nu så står det still bara för att mitt hår aldrig blir färdigt, alla mina tankar går till fågelboet på mitt huvud. Jag vill att det ska vara klart, snyggt och bäst så jag kan koncentrera mig på andra viktigare saker. Jag märker verkligen hur handikappad jag blir om jag inte trivs med mitt hår, det reflekterar verkligen hur jag mår.

Sen hjälper det ju förstås inte att jag jobbar en massa och att folk sliter i mig till höger och vänster. Håller på och genomför en hug and make up turné med familjen också så att jag inte blir arvlös hahahaha.. skämt åsido, eller nåt ^__^
Var hemma hos farmor igår, som snart fyller 80 (holy shit, where did time fly?) och lyckades få hennes trötta kropp att spela lite piano för mig, det var jättemysigt  =) Jag blir så rörd när jag ser hur hennes gamla händer kan åstadkomma något så vackert som allt hon spelade på det där pianot igår, fick hålla tillbaks en del tårar när jag satt där bakom henne och såg på.

Annars är jag sugen på att pröva en del tygtryck, ska bara tvätta tyget jag köpt och köpa styvt "plastpapper" och en sån där mattkniv, så ska jag väl komma igång. Har aldrig gjort det här förut så jag börjar med något enkelt, först ut blir en scarf. Enkelt att sy blir det också, ska bara ha vitt tyg med ett enkelt tryck på som ni får se sen.


Men tills dess,
Au revoir.

Tänkte visa en grej jag gjorde åt en polare, blev klar med den här tavlan i slutet av Maj nån gång.



Den här tavlan är en träskiva som Martin (han som har tavlan då) målat med griffeltavlefärg, sen har jag kommit och ritat upp motivet då, som är från spelet Vib Ribbon, med krita. Jag kan ju säga det att det var MYCKET svårare att rita med krita än vad jag trodde, och smular som fan gör det också, goddamn.

Själva spelet handlar om att man möts av en massa hinder som man ska trycka på rätt knappar för att komma igenom. Man spelar då som den här streckgubbe-kaninen och dom här hindren följer med i rytmen i musiken som spelas i spelet. Det roliga med spelet är att man kan ha sin egen musik, och så anpassar sig spelet efter det och skapar banor just kring din egna musik.

Här är videon:


Ett ganska freaky spel må jag säga haha :D
Släpptes aldrig i Europa eller USA heller så det är straight through på Japanska, KAN bli frustrerande när man ska välja i menyn. Tro mig, jag har sett prov på det!

Sådär ja.

Det är lite glest med inlägg här, och jag vet det! Men jag har verkligen inte haft tid eller ork att vara kreativ nu på sistone. Har varit så mycket hoppeti hit och hoppeti dit med jobb och grejer, och så ska man iväg på en kryssning i helgen.

Jag känner dock att nästa projekt kommer att bli en del pärlplattor som jag har speciella planer för. Det har blivit en hel del spelköp på sistone eftersom jag har hittat en massa pärlor bland de begagnade spelen på jobbet, det har bland annat blivit Paper Mario: The Thousand Year Door till Gamecube (för 69 spänn! :D), och igår blev det också Zelda: The Minish Cap och Yoshis Island: Super Mario Advance 3 till Gameboy Advance som jag lirar på min DS. Minish Cap har en sån otroligt snygg pixelgrafik så jag smälte direkt. Jag satt till och med och höll på att fälla en tår när jag kom in till Minish byn. :) Paper Mario och Yoshis Island är också väldigt snygga, absolut en inspiration till grejer jag kommer göra. Har nästan lust att tatuera en hel Paper Mario eller Yoshis Island arm bara för att jag älskar estetiken, jag är en sucker för celshading och sån typ av utseende i spel.

Jag känner också att det är dags att dra igång ett prickprojekt igen. Har faktiskt en hel del idéer till en hel utställning, ska bara sitta och spåna ordentligt på detaljer och praktiska saker.


Ha tålamod kärt folk, jag kommer nog igång igen ska ni se :)

Här är en rolig bild på min absolut första skiss över hur Bubble Bobble tatueringen skulle se ut (till vänster), jämfört med själva resultatet (till höger).

Som ni ser så har tatueringen äntligen läkt, och det gick skitbra den här gången! Inga knasiga skorpor överhuvudtaget, helt okomplicerat, underbart med andra ord. Fast det lär bli en liten touch up, för det finns områden som inte är så gröna som dom ska vara, så jag får nog pinas lite mer.

För övrigt så lär det dyka upp ett inlägg dedikerat mitt nya Loco Roco armband som alldeles strax är klart. Är bara lite detaljer och sedan lackning innan jag kan säga att det är 100% klart. Men då kommer det bilder på skönheten, den o så pillrigt gjorda skönheten ^__^
Den är fan som att ha en saga på armen :)


Until then.

Om det är nåt jag lider av så är det att ha en för påhittig hjärna, och för lite ork. Jag får nog idéer varje dag om saker jag vill göra, däribland dom väldigt grandiosa grejer. Jag har en benägenhet att vilja göra allting stort, större, störst, vackrast och bäst; vilket absolut inte är nåt dåligt, det vet jag. Problemet är bara att jag inte har ork till alla idéer, och jag känner hur dom bara staplas på varandra, men jag får inget gjort. Det är som när den där hemska "Att göra"-listan bara blir längre och längre, men du kan inte stryka nåt från listan; dock är min lista bara fylld med roliga saker, men det smärtar mig att aldrig orka/hinna göra dom.

Mycket handlar nog om den internetstress-sjukdomen som har drabbat mig. Allting ska gå så snabbt idag, och man ska alltid vara så tillgänglig, för man kan ju ha internet på varenda liten pryl man kan ha i fickan nuförtiden. Msn plingar på var och varannan unges mobil nuförtiden och jag känner hur håret bara ramlar av från huvudet på mig. Ändå är jag en total slav under internet, det har mig lindat kring sitt finger. Folk förväntar sig att man ska häcka på msn hela kvällen, vilket jag då gör. Jag märker själv hur jag kan vara på folk om hur de aldrig är inne på msn så man aldrig får tag på dom, men så kommer jag på mig själv med att tänka:
"men kom igen, vad hände med telefonen egentligen?"

Internet är underbart och har gjort så mycket gott, men den här konstanta tillgängligheten, eller i alla fall det konstanta kravet på tillgänglighet stressar upp mig, och poängen är att det både drabbar och tillför mitt kreativa plan. Jag får mer idéer än förr, men jag har mindre tid än nånsin att faktiskt utföra dom. Det är så irriterande så det finns inte.

Det här gör att jag får knasiga idéer om att isolera mig på nåt knasigt vis, jag får suktande visioner där jag ser mig själv i en stor stuga ute på landet, där jag kan göra hela vardagsrummet till min ateljé och bara lalla runt och göra allt jag vill. Bort från stressen, ta en time-out. Jag vet att det skulle vara omöjligt, i alla fall om jag skulle vara ensam. Men ett konstnärskollektiv skulle jag fan inte banga på.

Men det blir nog till att göra en kompromiss av nåt slag. Jag får väl helt enkelt skriva upp allt jag vill göra, och beta av allt i en bra ordning. Det är bäst att passa på nu innan skolan börjar i höst igen, fy fan.


Jag tror jag börjar med att säga upp mitt Facebook-konto, det gör jag.

Alla hufvudstadare och söderkisar, ni kan få glo på den här när ni tar en bärs och chillar på Debaser tycker jag, den är så snygg! =)

Visst ser brudarna sådär härligt tuffa ut? Men ni ska inte titta på dom, förflytta ögonen till en lite högre höjd så ser ni det vackra. Mitt emot ligger just Debaser, så den har ju publik.

Jag tycker alla ska dricka en färgglad drink och beakta den skönheten.
Do it now!