What I´m into - Del 1
Som sagt så är det ju olika sorters grejer jag sysslar med, jag är så pass spretig så jag bli otålig om jag håller mig till ett sätt att skapa; som att bara måla olja, bara hålla på med textil, fota, och så vidare. Ni förstår. Jag prövar gärna på något, blir otålig, och prövar nåt nytt och kanske återvänder till nåt jag sysslade med förut.
I del 1 så hittar vi det jag håller varmt om hjärtat (såsom mycket annat iofs), och det är min kära älskling Pointillismen. Det finns ingenting som är så rogivande som att sitta, alldeles autistisk, och bara fylla ett helt papper med prickar och att få se dom skapa en bild. Jag har alltid haft en fascination för det där med att göra kvantitet av något litet för att skapa något stort, det är grandiost. Lite socialistiskt (kanske till och med kommunistiskt?), "Tillsammans är vi starka", myrstack.
Här är ett par mindre tavlor (dock inte inramade eller nåt för tillfället) jag har gjort. Som ni kommer märka så har jag en fascination för musikbanden Siouxsie and the Banshees och The Cure, speciellt när dom här gjordes (vilket var runt en tre år sen).
Robert Smith och Siouxsie Sioux:
Den här var den första större grejen jag gjorde efter att jag upptäckte det här med prickar, är gjord på ett A3 papper med spartanska medel. Bara papper och svart penna, och tålamod. Är gjord 2005.
Ännu en tavla på Siouxsie Sioux.
Samma sak, papper och svart penna. Väldigt mycket mer prickar bara, så den tog längre tid.
Här är en liten närbild för att visa vad den består av om man tittar lite närmre:
Prickar prickar prickar.
Här är en tavla med mindre prickar, för jag bestämde mig för att pröva på en penna med mindre diameter. Den hyllar en väldigt fin handkontroll till en väldigt fin spelkonsol.
Yes det är det fina Super Nintendot, oh du vackra! Men nu ska jag inte flyga iväg på mina rosa moln. Som sagt är det en hel del mindre prickar, det tar såklart längre tid, men det blir ack så snyggare gott folk! Man måste lida för konsten, så är det.
Här kommer en till liten närbild för att visa skillnaden mot de tidigare teckningarna:
Här är även en till liten tavla som faktiskt hänger på min vägg, inramad och allt.
Siouxsie och Budgie, sångerskan och trummisen gick och gifte sig, det tycker jag om :)
Nu har ni fått se lite aptitretare på en kategori jag håller på med. Jag tycker defenitivt att alla borde pröva på det här, det är tålamodsprövande, men det blir så jävla snyggt när det väl är klart.
Nu är det dock dags att sova.
Ha det gött så länge!
I del 1 så hittar vi det jag håller varmt om hjärtat (såsom mycket annat iofs), och det är min kära älskling Pointillismen. Det finns ingenting som är så rogivande som att sitta, alldeles autistisk, och bara fylla ett helt papper med prickar och att få se dom skapa en bild. Jag har alltid haft en fascination för det där med att göra kvantitet av något litet för att skapa något stort, det är grandiost. Lite socialistiskt (kanske till och med kommunistiskt?), "Tillsammans är vi starka", myrstack.
Här är ett par mindre tavlor (dock inte inramade eller nåt för tillfället) jag har gjort. Som ni kommer märka så har jag en fascination för musikbanden Siouxsie and the Banshees och The Cure, speciellt när dom här gjordes (vilket var runt en tre år sen).
Robert Smith och Siouxsie Sioux:
Den här var den första större grejen jag gjorde efter att jag upptäckte det här med prickar, är gjord på ett A3 papper med spartanska medel. Bara papper och svart penna, och tålamod. Är gjord 2005.
Ännu en tavla på Siouxsie Sioux.
Samma sak, papper och svart penna. Väldigt mycket mer prickar bara, så den tog längre tid.
Här är en liten närbild för att visa vad den består av om man tittar lite närmre:
Prickar prickar prickar.
Här är en tavla med mindre prickar, för jag bestämde mig för att pröva på en penna med mindre diameter. Den hyllar en väldigt fin handkontroll till en väldigt fin spelkonsol.
Yes det är det fina Super Nintendot, oh du vackra! Men nu ska jag inte flyga iväg på mina rosa moln. Som sagt är det en hel del mindre prickar, det tar såklart längre tid, men det blir ack så snyggare gott folk! Man måste lida för konsten, så är det.
Här kommer en till liten närbild för att visa skillnaden mot de tidigare teckningarna:
Här är även en till liten tavla som faktiskt hänger på min vägg, inramad och allt.
Siouxsie och Budgie, sångerskan och trummisen gick och gifte sig, det tycker jag om :)
Nu har ni fått se lite aptitretare på en kategori jag håller på med. Jag tycker defenitivt att alla borde pröva på det här, det är tålamodsprövande, men det blir så jävla snyggt när det väl är klart.
Nu är det dock dags att sova.
Ha det gött så länge!
Kommentarer
Postat av: Amanda
Så himla snyggt! Jag har alltid beundrat ditt tålamod och konst att få till detaljer. Så är det någonting fint med tidskrävande arbeten med tanke på hur hetsigt allting är nu för tiden :)
Postat av: Shitbox
Taack =) Jo det har du fasiken rätt i. I och för sig har jag fallit för den här stressen, internet-stressen som kan vara riktigt jobbig ibland. Den gör att jag inte kan ta mig tid att göra någonting på väldigt lång tid, allting ska gå så snabbt nuförtiden. Jag känner mig verkligen för att åka ut till en stuga i Dalarna med hundra kilo konstnärsmaterial, och bara skapa, ifred. Det skulle vara underbart =)
Trackback
