.

Ja då har jag äntligen varit iväg och tatuerat mig igen, körde hos Karin på Flashfighters som förra gången, hon är alltid lika trevlig ^__^. I alla fall så satt jag och finlirade på skissen imorse, samtidigt som jag pärlade en Kirbytavla (nu jävlar har det kickat igång!), och det gick bra. Sen vid ett-tiden så blev jag så jävla trött så jag var tvungen att vila i typ en timme, det låter ju som att jag var jävligt peppad, eller? Vaknar vid två, drar på mig acceptabla kläder, nåväl.. näst intill, och drar iväg till tuben.

När jag sitter på tuben in mot Centralen så sätter det sig två otroligt stenade grabbar i sina late twenties i min fyr-ruta, den ena är helt vit i ansiktet och ser ut att ha Zombie-ögon, det vill säga helt urvattnade bleka ögon som är näst intill vita. Han sitter och somnar hela tiden så att han tappar sin mobil ur sin hand, och vaknar sen till igen och är helt out of it. Hans polare säger hela tiden att hans ka skärpa sig, han börjar ju dra till sig folks uppmärksamhet. Av det jag har sett från hur crackmissbrukare så såg han ut som en sån, för han satt och kliade sig överallt hela tiden (kunde inte låta bli att tänka på Dave Chappelle när han är han crack-killen haha). Det som jag tycker är jobbigt med såna här situationer är att jag inte riktigt vet vad jag ska göra, ska man fråga hur det är med han som håller på att fucking klocka av? Finns det nåt vettigt man kan göra eller säga? Jag satt ju såklart bara där och kände mig sjukt obekväm, som typ resten av folket som satt där.

Anyways.

Kommer fram till Aspudden och köper en GB Sandwich för att bli av med hungern, dom där små satarna mättar en hel del och är jävligt goda. Kliver in i tatueringsstudion och så börjar vi att fixa och trixa med det hela då, fan vilken tid det tog att sätta allt på plats, men det är ju jätteviktigt att det blir rätt i alla fall. Det hjälper ju inte att min rygg och mina axlar är sneda och vinda heller, slår vad om att tatueringen kommer se skitsne ut sen om jag går till en Naprapat bara för att axlarna fixas till då. Till slut sitter allt på plats, och då är det ju bara den där smärtsamma delen kvar då. Den där lilla detaljen liksom. Var dock mer peppad än förra gången då jag hade varit uppe sen fyra på morgonen och blivit misshandlad av longboarden innan jag tatuerade mig, så jag var beredd på smärta. Först var det inte så farligt, men sen jävlar; det var inte kul när hon vandrade över mina beniga partier i nacken med sin misshandlarmaskin (oh du fina fina misshandlamaskin). Då kan du ge dig på att jag svor så in i helvete i mitt sinne, vågade inte släppa ut demonerna riktigt så jag såg väl ut som ett plågat psycho istället. Men det tog ju slut så småningom ^__^

Och såhär ser det ut idag, under all plast:


Ska bli jävligt intressant att få tvätta och ha sig med det här, hoppas det inte bli allt för jobbigt eftersom det sitter på ryggen. Det var ju så jävla behändigt att tvätta mina handledstatts eftersom dom sitter just där, vid händerna. Vill bara att det här ska läka ihop ordentligt nu så jag sliper oroa mig om infektioner och saker, är ju då orolig över att sova och allt det där med kläder, vill fan inte fucka upp det här.

Är väldigt nöjd med det hela, först kände jag att stjärnorna satt väldigt långt isär, men så kom jag på att det bara var bra, för då får jag plats med annat emellan om jag vill bygga ut det med till exempel fler små stjärnor eller nåt annat.
Måste boka in tid för nästa tatuering också, ska ju ha två såna här stjärnor under nyckelbenen också. Det kommer bli kjempeflott!


Nu ska jag vältra mig i ryggont och dylikt.
Ha de gött!