Play 2009
Tänkte summera gårdagens Playkonsert som gick på Annexet igår. För er som inte har någon aning om vad jag snackar om så är det ett turnerande koncept som går ut på att man framför kända tv-spelsmelodier/låtar/mästerverk i orkesterform. Så tänk er att ni sitter i en snofsig lokal och ska lyssna på er dagliga dos J.S. Bach, men så börjar dom spela låtar ur Zelda-serien och en massa andra godbitar istället, så är det. En länk till spektaklet, klicka klicka klicka!
Men till mitt tyckande och tänkande då. Måste börja med att säga att jag är jävligt besviken på konserten, så bered er på en negativ wall of text.
För det första så var konserten förpassad (ja det var den fan) till Annexet vid Globen, och det sög ju massiv hästballe redan på förhand. Kände direkt att konserten skulle vara helt malplacerad i den lokalen, vilket den var. Jag har varit på konsert i Annexet en gång tidigare, och det var Katie Melua år 2006 (tror jag), och då saknade sittplatserna planhöjning. Jag höll på att bli vansinnig, jag såg ju inte ett skit! (OOOH! nu kom Ann in med hembakade hallongrottor och en liten kladdkaka, var bara tvungen att påpeka det, och att jag inte längre kan hålla mitt godisförbud, FUCK IT) Så när jag hörde talas om att Play skulle hållas i Annexet så skrev jag ett oroligt inlägg i deras Facebook-grupp, om det där med planhöjning, och att det skulle suga om det inte fanns. "Nej men fan, såklart det finns det!", sa adminen då, som är arrangör av det hela. "Jamen vafan, skitbra!", tyckte jag då och beställde biljett. Heck no det var planhöjning, jävla ljugare! Det var den första detaljen som bröt förtroendet. Sen så upptäckte man alla plastiga stolar man skulle sitta på, yes yes, exklusivt värre. Allting bara var fel, till och med taket var fel. Fel fel fel.
"Men jaja", tänkte jag, "jag ser ju faktiskt orkestern ganska bra ändå, var inte så negativ nu, var inte så negativ", och satt och peppade mig själv. Sen kommer norrmannen in. SNAP. "Vad i HELVETE!?" Inte nog med att han faktiskt snakker norsk så är han lökigt klädd och har nåt lökigt backstage-pass runt halsen som bara osar lökig projektledare/managementnisse/arrangeringsmongo som är helt malplacerad (och lökig). Med sig har han tre svettiga män/kvinnor utklädda till Spyro, Crash och Mario (i och för sig så har jag en förkärlek för maskotar, så dom var ju gulliga hahaha) och det kändes bara krystat. Norsken gick FETBORT.
"Men jaja" tänkte jag, "det är ju musiken som räknas, snart kommer den, sweet sweet music", och satt och peppade mig själv för Baka-ne's skull, det var ju hans första TV-spelskonsert, så jag kunde ju inte vara negativ. Konserten börjar. Känns najs. Dom drar av introt, so far so good. Sen kommer Super Mario medleyt, den är ju schysst, dock har man hört den förr. Jamen det här är väl schysst. Men det stämmer ändå inte. Ljudet är inte okej, det är för mycket diskant, för skarpt, mina öron tycker inte om det, och det känns som om hela konserten spelas upp i mono.
"Faaaan! Jag hatar när det blir såhär!", tänker jag medan jag försöker njuta av musiken, liksom försöker tvinga mig till känslan, men den finns inte riktigt där. Som en användare sa på Loading:
"Varför greppades jag inte av musiken? Allt spelades svagt, utan styrka. Varför njuter jag mer framför datorn hemma än DÄR?"
Jag kan inte låta bli att undra detsamma. VARFÖR greppas jag inte starkare av musiken framför en liveorkester än hemma framför datorn/stereon? Är det inte meningen att man ska bli alldeles salig av liveframföranden? Det kändes inte okej. Om det är något jag blir förbannad på så är det dåligt ljud, och ljudtekniker som inte kan sin skit.
"Men jaja" tänkte jag, "det är ju jävla schyssta låtar ändå, Zelda är ju liksom aldrig fel", och kom ihåg hur en tår fälldes på Play 2007 när Zelda medleyt kom igång och monitorn visade sekvenser från världens bästa Ocarina of Time. Så kommer Zelda-medleyt. Mmmm, musiken, den fina musiken. Det låter jävligt bra faktiskt, pianisten var grym måste jag säga, kudos till honom. Men så tittar man på monitorerna.
"Men vad i helvete? Sluta visa bilder från Twilight Princess när ni kör låtar från OoT! IRRITERANDE!! Oooh hihihi, första Zelda på NES, jävla skitspel egentligen. 'I am Error', klassiker! Men NEJ, SLUTA VISA BILDER PÅ TJEJEN PÅ TVÄRFLÖJTEN I ORKESTERN, ARGH!! Ah skönt, nu tog dom bort henne, MEN NEJ, SLUTA KÖR ZELDAFILMSEKVENSER MED EN 50% ÖVERLÄGGNING AV ORKESTERFOLK DET ÄR SÅ JÄVLA FUUULT!! Ah phew, borta. Åååh, Zelda och Link i OoT när man klarat det, åh vad fint! Minnen! Oj, där var det slut. Shit, musiken, den glömde jag bort! FAAN är det slut redan!?"
Och så hade man i princip glömt bort att lyssna på musiken bara för att man störde sig så ofantligt mycket på filmsekvenserna på monitorn. Jag har inga problem med en monitor med godbitar ur spelen som det spelas musik ifrån, men då ska man fan göra det ordentligt. Man ska inte klippa ihop filmsekvenser där det är helt fel spel gentemot den låten som spelas, och man ska INTE köra fula ihopläggningar av två helt osammanhängande filmklipp. Ibland ville jag peta ut ögonen på mig själv. Nej, visualist är vad jag är, men en kräsen sådan.
Sen kommer räddningen. Castlevaniamedleyt. Det är och förblir det bästa inslaget i Play-konsertens repertoar. Det som sög var ju såklart ljudet, och att den massiva piporgeln från Konserthuset lyste med sin frånvaro. Fattar ni hur fet den är eller? Men castlevaniamedleyt är så svängigt så den gjorde sig helt okej i Annexet, och Wicked Child kan man ju inte låta bli att bli alldeles varm i kroppen av :)
Sen så kommer den sista låten.
"VAFAN? ÄR DET DEN SISTA LÅTEN REDAN!?"
Då är det musik från Guild Wars som ska spelas. Den entusiastiske norska presentatören presenterar det ivrigt, men möts minst sagt av en förvirrad publik med likaså förvirrade applåder. Jag är nog en av dom.
Musiken spelas, och tja, den var ju rätt trevlig ^__^ Men inget jag känner igen speciellt, eftersom jag tillhör WoW-grenen av MMORPG-familjen (är dock en avdankad WoW-spelare, lvl 70 blev lite väl köttigt för lilla mig haha). Och efter Guild Wars myset så kliver Eric Roth (dirigenten, och Arnie Roths son (dirigent på dom tidigare Play-konserterna i Sverige)) av scen, medan orkestern sitter kvar.
"uNdrRar oM deT KomMEr BLi En eNcORe LååT???? NäääÄääMEeENnn, ErIC RotH kLivEr uT IGEn OmGGg YESssS WoWW!!!!1111"
Nej vi är inte retards. Ni kan ju FÖRSÖKA se ut som om ni ändrade er i sista sekund och faktiskt beslutar er för att köra en encore.
I alla fall.
Efter den "sista" låten har spelats så har det hittills inte spelats en enda låt från Final Fantasy, vilket är obligatoriskt i såna här sammanhang, så hmmmmmm, undrar vilken encore-låten blir, HMMMMMM..
*DOM DOM DOM DOM DOM DOM DOM DOM*
"SEPHIROOOTH"
Nämen jahaaa, där ser man, big surprise! Såklart applåderar hela salen frenetiskt, det är ju One Winged Angel vi snackar om här va. Nu ska jag inte hatea helt ur proportion här, One Winged Angel är en förjävla grym låt, men med tanke på akustisken så gjorde den sig inte riktigt så bra som den ska, och för det andra så blev jag så trött på fantasilösheten i låtvalen. One Winged Angel är ett sånt jävla publikfrieri, som om det är esset i ärmen, som att om dom enbart hade spelat skitlåtar så skulle det hela ändå ursäktas med att dom spelade LÅTEN. The motherfucking LÅTEN med stort L.
"Men håll käften, vi spelar ju i alla fall ONE WINGED ANGEL. Sluta gnäll, otacksamma as."
One Winged Angel var ju ändå rätt snajsig (men som sagt inte så bra som den kunde ha blivit), men jag hade redan hunnit bli irriterad så det hjälpte inte.
Sen var det dags att klappa och hylla dom. Men inte fan stod jag upp. Surt satt jag ner, visade min ståndpunkt - det hade blivit en principsak. När konserten tog slut så insåg jag att det inte var med ett endaste gästspel den här gången, och det sög ju. Sen kom jag också ihåg att jag inte sett röken av Monkey Kong som skulle vara förband. Det sög ju också. Sen när jag såg reklam för Play 2009 i min gratis PC för Alla jag fick efter konserten så står det där:
"Songs from Super Mario Bros, Sonic the Hedgehog, The Legend of Zelda, WoW, Metal Gear Solid, and many many more". Jag minns mig inte vara döv (endast näst intill) men jag hörde inte en endaste låt från MGS ELLER WoW. Falsk marknadsföring någon?
Nej, som ni kanske märker så är jag redigt sur, ledsen och arg över att dom inte kunde åstadkomma mer från min, och hur många andra som helsts, femhundring. Jävligt synd, och jävligt tråkigt. Tacka vet jag Orvar Säfström, han vet hur man väljer ut låtar till en konsert med TV-spelstema, Joystick 2.0 i Malmö 2007 var jävligt schysst. Att ta med Shadow of the Colossus och Secret of Mana i repertoaren är bra skit, och att biljetterna endast kostade 100 pixx är riktigt bra det med (att tågresan dock kostade 1000 spänn tur och retur för mig var dock jävligt sämst, men vad gör man inte om man vinner biljetterna?).
Så jag säger "Heja Orvar!" och hoppas på att det kommer mer nytt blod till orkesterscenen inom tv-spelsmusik som utmanar Play om tronen, för just nu så sitter Play där som den tjocka kungen som enbart är störst för att han var först, inte för att han är bäst.
REVOLUTION!
Men till mitt tyckande och tänkande då. Måste börja med att säga att jag är jävligt besviken på konserten, så bered er på en negativ wall of text.
För det första så var konserten förpassad (ja det var den fan) till Annexet vid Globen, och det sög ju massiv hästballe redan på förhand. Kände direkt att konserten skulle vara helt malplacerad i den lokalen, vilket den var. Jag har varit på konsert i Annexet en gång tidigare, och det var Katie Melua år 2006 (tror jag), och då saknade sittplatserna planhöjning. Jag höll på att bli vansinnig, jag såg ju inte ett skit! (OOOH! nu kom Ann in med hembakade hallongrottor och en liten kladdkaka, var bara tvungen att påpeka det, och att jag inte längre kan hålla mitt godisförbud, FUCK IT) Så när jag hörde talas om att Play skulle hållas i Annexet så skrev jag ett oroligt inlägg i deras Facebook-grupp, om det där med planhöjning, och att det skulle suga om det inte fanns. "Nej men fan, såklart det finns det!", sa adminen då, som är arrangör av det hela. "Jamen vafan, skitbra!", tyckte jag då och beställde biljett. Heck no det var planhöjning, jävla ljugare! Det var den första detaljen som bröt förtroendet. Sen så upptäckte man alla plastiga stolar man skulle sitta på, yes yes, exklusivt värre. Allting bara var fel, till och med taket var fel. Fel fel fel.
"Men jaja", tänkte jag, "jag ser ju faktiskt orkestern ganska bra ändå, var inte så negativ nu, var inte så negativ", och satt och peppade mig själv. Sen kommer norrmannen in. SNAP. "Vad i HELVETE!?" Inte nog med att han faktiskt snakker norsk så är han lökigt klädd och har nåt lökigt backstage-pass runt halsen som bara osar lökig projektledare/managementnisse/arrangeringsmongo som är helt malplacerad (och lökig). Med sig har han tre svettiga män/kvinnor utklädda till Spyro, Crash och Mario (i och för sig så har jag en förkärlek för maskotar, så dom var ju gulliga hahaha) och det kändes bara krystat. Norsken gick FETBORT.
"Men jaja" tänkte jag, "det är ju musiken som räknas, snart kommer den, sweet sweet music", och satt och peppade mig själv för Baka-ne's skull, det var ju hans första TV-spelskonsert, så jag kunde ju inte vara negativ. Konserten börjar. Känns najs. Dom drar av introt, so far so good. Sen kommer Super Mario medleyt, den är ju schysst, dock har man hört den förr. Jamen det här är väl schysst. Men det stämmer ändå inte. Ljudet är inte okej, det är för mycket diskant, för skarpt, mina öron tycker inte om det, och det känns som om hela konserten spelas upp i mono.
"Faaaan! Jag hatar när det blir såhär!", tänker jag medan jag försöker njuta av musiken, liksom försöker tvinga mig till känslan, men den finns inte riktigt där. Som en användare sa på Loading:
"Varför greppades jag inte av musiken? Allt spelades svagt, utan styrka. Varför njuter jag mer framför datorn hemma än DÄR?"
Jag kan inte låta bli att undra detsamma. VARFÖR greppas jag inte starkare av musiken framför en liveorkester än hemma framför datorn/stereon? Är det inte meningen att man ska bli alldeles salig av liveframföranden? Det kändes inte okej. Om det är något jag blir förbannad på så är det dåligt ljud, och ljudtekniker som inte kan sin skit.
"Men jaja" tänkte jag, "det är ju jävla schyssta låtar ändå, Zelda är ju liksom aldrig fel", och kom ihåg hur en tår fälldes på Play 2007 när Zelda medleyt kom igång och monitorn visade sekvenser från världens bästa Ocarina of Time. Så kommer Zelda-medleyt. Mmmm, musiken, den fina musiken. Det låter jävligt bra faktiskt, pianisten var grym måste jag säga, kudos till honom. Men så tittar man på monitorerna.
"Men vad i helvete? Sluta visa bilder från Twilight Princess när ni kör låtar från OoT! IRRITERANDE!! Oooh hihihi, första Zelda på NES, jävla skitspel egentligen. 'I am Error', klassiker! Men NEJ, SLUTA VISA BILDER PÅ TJEJEN PÅ TVÄRFLÖJTEN I ORKESTERN, ARGH!! Ah skönt, nu tog dom bort henne, MEN NEJ, SLUTA KÖR ZELDAFILMSEKVENSER MED EN 50% ÖVERLÄGGNING AV ORKESTERFOLK DET ÄR SÅ JÄVLA FUUULT!! Ah phew, borta. Åååh, Zelda och Link i OoT när man klarat det, åh vad fint! Minnen! Oj, där var det slut. Shit, musiken, den glömde jag bort! FAAN är det slut redan!?"
Och så hade man i princip glömt bort att lyssna på musiken bara för att man störde sig så ofantligt mycket på filmsekvenserna på monitorn. Jag har inga problem med en monitor med godbitar ur spelen som det spelas musik ifrån, men då ska man fan göra det ordentligt. Man ska inte klippa ihop filmsekvenser där det är helt fel spel gentemot den låten som spelas, och man ska INTE köra fula ihopläggningar av två helt osammanhängande filmklipp. Ibland ville jag peta ut ögonen på mig själv. Nej, visualist är vad jag är, men en kräsen sådan.
Sen kommer räddningen. Castlevaniamedleyt. Det är och förblir det bästa inslaget i Play-konsertens repertoar. Det som sög var ju såklart ljudet, och att den massiva piporgeln från Konserthuset lyste med sin frånvaro. Fattar ni hur fet den är eller? Men castlevaniamedleyt är så svängigt så den gjorde sig helt okej i Annexet, och Wicked Child kan man ju inte låta bli att bli alldeles varm i kroppen av :)
Sen så kommer den sista låten.
"VAFAN? ÄR DET DEN SISTA LÅTEN REDAN!?"
Då är det musik från Guild Wars som ska spelas. Den entusiastiske norska presentatören presenterar det ivrigt, men möts minst sagt av en förvirrad publik med likaså förvirrade applåder. Jag är nog en av dom.
Musiken spelas, och tja, den var ju rätt trevlig ^__^ Men inget jag känner igen speciellt, eftersom jag tillhör WoW-grenen av MMORPG-familjen (är dock en avdankad WoW-spelare, lvl 70 blev lite väl köttigt för lilla mig haha). Och efter Guild Wars myset så kliver Eric Roth (dirigenten, och Arnie Roths son (dirigent på dom tidigare Play-konserterna i Sverige)) av scen, medan orkestern sitter kvar.
"uNdrRar oM deT KomMEr BLi En eNcORe LååT???? NäääÄääMEeENnn, ErIC RotH kLivEr uT IGEn OmGGg YESssS WoWW!!!!1111"
Nej vi är inte retards. Ni kan ju FÖRSÖKA se ut som om ni ändrade er i sista sekund och faktiskt beslutar er för att köra en encore.
I alla fall.
Efter den "sista" låten har spelats så har det hittills inte spelats en enda låt från Final Fantasy, vilket är obligatoriskt i såna här sammanhang, så hmmmmmm, undrar vilken encore-låten blir, HMMMMMM..
*DOM DOM DOM DOM DOM DOM DOM DOM*
"SEPHIROOOTH"
Nämen jahaaa, där ser man, big surprise! Såklart applåderar hela salen frenetiskt, det är ju One Winged Angel vi snackar om här va. Nu ska jag inte hatea helt ur proportion här, One Winged Angel är en förjävla grym låt, men med tanke på akustisken så gjorde den sig inte riktigt så bra som den ska, och för det andra så blev jag så trött på fantasilösheten i låtvalen. One Winged Angel är ett sånt jävla publikfrieri, som om det är esset i ärmen, som att om dom enbart hade spelat skitlåtar så skulle det hela ändå ursäktas med att dom spelade LÅTEN. The motherfucking LÅTEN med stort L.
"Men håll käften, vi spelar ju i alla fall ONE WINGED ANGEL. Sluta gnäll, otacksamma as."
One Winged Angel var ju ändå rätt snajsig (men som sagt inte så bra som den kunde ha blivit), men jag hade redan hunnit bli irriterad så det hjälpte inte.
Sen var det dags att klappa och hylla dom. Men inte fan stod jag upp. Surt satt jag ner, visade min ståndpunkt - det hade blivit en principsak. När konserten tog slut så insåg jag att det inte var med ett endaste gästspel den här gången, och det sög ju. Sen kom jag också ihåg att jag inte sett röken av Monkey Kong som skulle vara förband. Det sög ju också. Sen när jag såg reklam för Play 2009 i min gratis PC för Alla jag fick efter konserten så står det där:
"Songs from Super Mario Bros, Sonic the Hedgehog, The Legend of Zelda, WoW, Metal Gear Solid, and many many more". Jag minns mig inte vara döv (endast näst intill) men jag hörde inte en endaste låt från MGS ELLER WoW. Falsk marknadsföring någon?
Nej, som ni kanske märker så är jag redigt sur, ledsen och arg över att dom inte kunde åstadkomma mer från min, och hur många andra som helsts, femhundring. Jävligt synd, och jävligt tråkigt. Tacka vet jag Orvar Säfström, han vet hur man väljer ut låtar till en konsert med TV-spelstema, Joystick 2.0 i Malmö 2007 var jävligt schysst. Att ta med Shadow of the Colossus och Secret of Mana i repertoaren är bra skit, och att biljetterna endast kostade 100 pixx är riktigt bra det med (att tågresan dock kostade 1000 spänn tur och retur för mig var dock jävligt sämst, men vad gör man inte om man vinner biljetterna?).
Så jag säger "Heja Orvar!" och hoppas på att det kommer mer nytt blod till orkesterscenen inom tv-spelsmusik som utmanar Play om tronen, för just nu så sitter Play där som den tjocka kungen som enbart är störst för att han var först, inte för att han är bäst.
REVOLUTION!
Kommentarer
Trackback
